Axel Wenblad

Äntligen har vi haven i centrum

Jag började min yrkesbana med limnologi och sedan dess har det blivit 45 år i miljövårdens tjänst, på allt ifrån kommunnivå till internationell nivå i FN:s jordbruksorgan FAO. De marina frågorna har legat mig varmt om hjärtat allt sedan jag arbetade med Medelhavet i slutet på 1970-talet. När jag var generaldirektör för dåvarande Fiskeriverket fram till 2011 var det hållbart fiske i centrum. Nu är jag styrelseordförande för Världsnaturfonden, WWF, ett av de mest spännande hedersuppdrag man kan ha.

När FN:s generalförsamling år 2015 antog de globala utvecklingsmålen, Sustainable Development Goals, SDG var det en enorm framgång. De ersatte de så kallade Millenniemålen som gällde år 2000 till 2015 med den stora skillnaden att ansatsen nu var bredare och att de berörde alla länder, inte bara utvecklingsländerna. Målen gäller till och med år 2030 och omfattar 17 huvudområden, alltifrån fattigdom till hälsa, miljö och naturresurser. Inom varje område finns ett antal delmål, totalt 169.

Det är intressant och uppmuntrande att målen fått ett stort genomslag internationellt, inte bara inom FN-sfären och medlemsländernas regeringar. Inom näringslivet och civilsamhället har man ofta införlivat målen i sitt eget arbete. Ett exempel är WWF där vi helt har integrerat målen i vår strategi.
Våra havsområden pekas särskilt ut och har ett eget område, mål 14, vilket är särskilt glädjande för alla som arbetar med marina frågor inom forskning och förvaltning. Ännu bättre är att Sverige tillsammans med Fiji åtagit sig att ta ledartröjan för just mål 14.  Det får dock inte bara vara tomma ord som så ofta tidigare inom FN-systemet. Det började bra i juni förra året när Sverige, Fiji och FN ordnade the Oceans Conference i New York.

Det var dessutom den första globala konferensen för något av de globala målen. Om man ska vara ärlig så var väl resolutionen från konferensen inte så imponerande utan det var det som skedde vid sidan om som var viktigt. Göteborgs universitet var där med bland annat Lena Gipperth, föreståndare för Centrum för hav och samhälle och jag hade förmånen att vara med i WWF:s delegation. Många kontakter knöts som kan vara viktiga för framtiden och naturligtvis förekom mycket lobbyarbete.

Ett exempel berörde de fria haven, det vill säga områdena utanför den ekonomiska zonen på 200 sjömil, vilket är den helt dominerande delen av våra havsområden. Där finns ingen egentlig reglering av biologisk mångfald trots att olika miljöorganisationer i decennier lobbat för att FN ska starta en process för att ta fram en konvention för biologisk mångfald inom dessa områden. Nu har äntligen beslutet i FN:s generalförsamling kommit och processen har börjat. Jag var en del av det omfattande lobbyarbetet i New York och vill gärna tro att vårt arbete var droppen som urholkade stenen. Nu återstår en lång resa där allt kan hända innan man har en konvention.

Inom Göteborgs universitet pågår ett utvecklingsarbete med havet i fokus och ett viktigt steg var bildandet av Centrum för hav och samhälle som en fakultetsövergripande centrumbildning. Det är ju så att havet berör i princip alla fakulteter. Samtidigt bildades en marin institution. Den marina infrastrukturen brottades med ekonomiska bekymmer och därför behövdes ett utvecklingsarbete som handlade om bättre samordning och åtgärder för kostnadseffektivitet.

Eftersom jag lett arbetet med att utveckla det marina klustret i Västra Götaland hade jag många kontakter och fick därför frågan om jag kunde hjälpa till. Ur detta föddes tanken att skapa något nytt på Kristineberg och jag bjöd in IVL, Svenska Miljöinstitutet, KTH, Chalmers och RISE till att utveckla ett unikt samarbete tillsammans med Göteborgs universitet. Efter diverse diskussioner lämnade jag min rapport i februari 2017 där jag bland annat föreslog bildandet av ”Kristineberg Center for Marine Research and Innovation” med dessa fem organisationer som kärntrupp.
Förslaget mottogs väl av både rektor och universitetets styrelse och genomförandearbetet kunde starta direkt. Det leddes av Lena Gipperth och till julen förra året fanns en plan och ett samarbetsavtal mellan de fem intressenterna.

Det förtjärnar att sägas att det här är något helt unikt i Sverige och troligen också inom Europa. Här finns allt från marin grundforskning till drift av testbäddar representerad. Redan idag finns samarbete mellan de här forskningsorganisationerna men potentialen är stor. Det som gör det extra intressant är att bakom den marina forskningen i respektive organisation finns en omfattande forskning inom  andra och närbesläktade områden.
Det kan handla om IT eller olika teknikområden och det är fantasin som sätter gränser. Samtidigt är det viktigt att skynda långsamt så att samarbetet blir stabilt och uthålligt.

Jag har lämnat mitt uppdrag nu men jag är oerhört glad att man har kommit så här långt och det finns all anledning att tro att det här kommer att lyckas. Det är också ett viktigt bidrag till att stärka det marina klustret i Västsverige. Min dröm är att det här ska bli en europeisk motsvarighet till Woods Hole i USA som av många anses vara den ledande marina forskningsstationen i världen!

 

/Axel Wenblad

 

Axel Wenblad är för närvarande ordförande i Världsnaturfonden WWFs styrelse och hedersdoktor vid Göteborgs universitet.

Alla nummer
No 1 2017, cover
Omslag för Science Faculty Magazine 2 2015
Science Faculty Magazine Nr 1 2015